Kagamibiraki - Genève
2007/01/05 – 2007/01/07

Det var ett väldigt litet gäng som åkte till år 2007 års Kagamibiraki i Genève, Schweiz men det var definitivt en upplevelse värd pengarna. Varje år så hålls det en ”Kagamibiraki” för att fira in det nya träningsåret. Den svenska medalj-truppen bestod av Micke, Sten-Erik och Fredrik (författaren) som spenderade helgen i den lilla byn Cartigny, strax utanför Genève, där en tränings-lokal var förberedd för helgens läger. Vi svenskar kom till Genève runt lunch-tid på fredagen och efter en kort biltur så hamnade vi i Cartingy där Micke genast började med instruktörs-träningen medans jag och Sten-Erik gick in som frivillig köks-personal…Betoning på frivillig.
Allt eftersom på eftermiddagen så droppade det in jodo-utövare från flertalet länder inklusive Schweiz, Frankrike, Tyskland, Holland, England, Sverige, Tjeckien, Österike, Ungern, Italien och Grekland. På kvällen på fredagen så hade vi vårat första Jodo-pass. Pascal Krieger, våran huvud-sensei inom den Europeiska Jodo Federationen som vi tillhör, var där med sin tränings-stab och hälsade personligen på varje person som dök upp och skulle träna denna korta men intensiva helg.
Första passet var för författaren en väldigt speciell upplevelse som gav en en insikt i hur saker och ting inom jodo fungerar i ”högkvarteret”. Kihon och dess 12 övningar gicks igenom noggrant med förklaringar och demonstrationer. En läxa lärdes ut ganska omgående och tåls att repeteras. ”Bra kihon: bra kata”. Efter passet så bjöds det på en lättare men väldigt givande måltid.

Lördag
Majoriteten av dom utländska besökarna bodde och sov i ett gammalt skydds-rum tillhörande lokalen vi använde, av vissa kallad ”bunkern”. Lördagens träningspass för dom halv-vakna jodoka började efter en lätt frukost med en väldigt grundlig genomgång och lång repetition av dom 12 kihon övningarna. Detta var enbart uppvärmingen, för sedan var vi i full gång med att gå igenom Omote. Pascal Krieger och hans tränings-stab demonstrerade Omote och gav viktiga ”keypoints” på kritiska delar. Lunchen slukades snabbt av hungriga och ivriga jodoka och dom var snabbt på plats i dojon för ännu mer jodo.
På eftermiddagen blev det för mig och Sten-Erik mer fokus på Chuden som lärdes ut väldigt noggrant med gott om förklaringar och ”keypoints”. Senare mot kvällen så fick Micke fick sin ”Shoden” instruktörs-grad inom den Internationella Jodo Federationen tillsammans med tre andra. Grattis!
Dagen avrundades med det traditonella ”Banzai”-ropet och flertalet skålar med Saké, det japanska risvinet, som fick väggarna att skaka och golvet att gunga. Middag serverades och det kan konstateras att catering-personalen kunde sina jobb väl.

Söndag
Efter en lätt frukost serverad i ”bunker”-huset så gick vi genast in i träningen. Vid det laget var nog ganska många lite smått ledbruten efter hel-dags passet på lördagen och kanske några med lite huvudvärk av andra orsaker. Dagen gick åt att repetera kata enligt beroende på vilken nivå man var på med omote, chuden, kage (o.sv) uppdelade i olika grupper. Detta höll oss sysselsatt långt inpå eftermiddagen. Som avrundning på dagen ordnades det så att alla dom riktigt erfarna jodoka skulle gå Uchidachi (svärdsman) mot oss yngre i gruppen. Detta gjordes så vi yngre kunde få stå öga-mot-öga mot en rutinerad svärdsman och då få mycket mer realism i dom kata vi gjorde. Jag påstår för min egen del efter några repetioner med en av Pascal Kriegers bästa elever att det var väldigt lyckat.
Micke och Sten-Erik var tvungen att åka hem innan söndags-passet var slut men författaren stannade kvar på kvällen samt två extra dagar. Söndags-kväll, efter passet, så var det en väldigt liten klunga kvar av jodo-utövarna som samlades på en krog i down-town Genève och tog en sista måltid ihop innan hemresan.
Allt som allt så var det ett intensivt men roligt Kagamibiraki och jag hoppas BudoKai kan skicka en större grupp nästa år.

/Fredrik Häll – 20070213